Alice & Lisa

Hejhopp! Vi har inte dött eller försvunnit, vi har bara inte hunnit/orkat skriva något på ett tag. 

 

Nu har vardagen börjat här. Det har varit lite kämpigt att ställa om från res-mode till plugg-mode, men vi börjar komma in i det nu. Har varit i skolan varje dag denna veckan och suttit på vårt kontor och skrivit. Vi har gjort vår egen snack-bar och köpt massor av frukt, nötter, te, kaffe och mörk choklad. Allt för att hålla blodsockret i schack och för att vi ska kunna skriva så bra som möjligt :) 

 

Många har frågat vad vi egentligen gör här så jag tänkte förklara det. Vi skriver om fallprevention, alltså hur man förhindrar att folk faller, för personer med utvecklingsstörning. Detta är ett stort problem inom denna grupp och kan undvikas genom att träna upp benstyrka och balans. 

 

Förra veckan testade vi våra patienter (8st). Vi filmade när vi gjorde olika tester för balans och benstyrka. Nu i veckan har vi suttit och analyserat filmerna och bedömt de efter massor av olika bedömningsskalor. Dessa 8 kommer delas in i två grupper, där ena gruppen kommer vara med Emile, som är en student härifrån,och göra indivuduell träning medan de andra 4 är med mig och Alice och gör gruppträning en gång i veckan. Idag hade vi vår första gruppträningsklass, men två av deltagarna. Eftersom Dunedin är ganska litet, och vi vill ha personer med uteckligsstörning, så kunde vi inte få fler deltagare. Men det visade sig att räcka! Man kan aldrig planera vad man ska göra när man jobbar med människor, man får se hur det blir. Så blev det idag. Alice körde programmet med en av deltagarna och jag och vår handledare Leigh indivuduellt med den andra. Vi var tvungna att komma på massor av nya övningar på plats, då deltagaren inte ville/kunde göra det som vi önskade. Men det är ju det som är så kul och spännande med vårt yrke! Man vet aldrig vad som ska hända och det gäller att vara flexibel :) 

 

Så nu skriver vi på vår uppsats, på engelska! Ibland känns det lättare, då vi läser alla artiklar på engelska och vi pratar engelska varje dag, men ibland känns det trögt. Speciellt om man är lite trött och man vet ungefär vad man vill säga på svenska men hittar inte orden på engelska. Men det går bättre och bättre skulle jag säga.

 

I söndags gjorde vi och vår rumskompis Thomas en 4 timmars vandring upp till Mount Cargill. Från toppen kunde vi se ut över hela Dunedin, väldigt vackert. Det enda tråkiga med att gå uppför ett berg är att det först bara är uppför och sedan bara är nedför.. :) Men det var kul att få inviga våra vandringskängor!

 

Alice håller sig aktiv och är ute och surfar, springer, cyklar osv osv. Jag blir inte av med min förkylning (eller så får jag nya virus hela tiden) och jag har haft halsfluss också sedan vi skrev sist. Det har blivit två turer till läkaren och antibiotika. Har noll energi, så senaste veckan har varit rätt tung. Men vi hoppas varje dag att det ska bli bättre och vi försöker tänka positivt!

 

Kram på er så länge!